Jo, därför att Kurt “Kurre” Durewall är en asfaltblomma.
Boken handlar om hur en blomma kan slå rot och utvecklas
till ett lysande, färgstarkt och livsdugligt exemplar, trots
sämsta, tänkbara förutsättningar.
Boken handlar om ett fantastiskt spännande liv och den
livsgärning som Kurre lämnar efter sig.
Det hela började med att Kurre ringde mig för att han hade
svårt att sova. Jag kan inget om svårt att sova, men jag är en god vän, och vi
brukar tala om allt mellan himmel och jord.
Några dagar senare satt vi och
pratade om Kurres sömnproblem och då berättade han att det var minnen
från barndomen som hade kommit ikapp. Minnen som han noggrant hade
kapslat in i sin iver att försöka glömma helvetet på barnhemmen. Dessa
minnen plågade honom nu om natten. Kurre var alltså ett av
dessa barnhemsbarn som samhället glömde.
Efter nära åttio år av ett mycket aktivt liv kommer då dessa
tankar och stör en gammal mans nattsömn. ”Skriv ner det du
minns” sa jag. Det blev starten till denna bok.
”Som motverkan tränade jag jiujitsu, boxning, judo, brottning m fl.
idrottsgrenar. Jag har arbetat på fabriker, i jordbruk, i skogen, som sjöman
tills jag blev pressfotograf och innovatör i ergonomi, inriktning belastningar.
Dessutom Riksinstruktör i Svenska Jiujitsuförbundet. Inom flera av dessa
områden har jag mött mycket motstånd. Men jag har aldrig gett upp.”
Om den här boken kan medverka till att ett enda barn slipper
förnedring, misshandel eller vanvård, så har den tjänat sitt
syfte.
Den var den här sortens ädla ideal som Kurre vigde sitt
liv åt.
/Text av Rune Rennemark |
Inbunden 180 x 260 mm
344 sidor - över 400 bilder |
